Bänken - En vanlig man
Vårens sjudande inspiration känns så avlägsen nu där han sitter på bänken. Tankar, idéer och planer på resmål bleknar nu bort lika snabbt som de kommer. Han sitter på bänken och tittar på bilderna i kameran han just fotat. Varför håller han på, till vilken nytta tänker han.
– Sitt kvar så, hör han kvinnan ropa längre bort i salen, hon skall fota honom. Han fotar andra så det klart han ställer upp för en bild om hon nu vill fota honom där på den lilla bänken i det stora museet. Hon är klar och går vidare längre bort lokalerna.
Han återgår i tankarna till det här med fotografering. Hur är det möjligt att en sjudande inspiration kan lägga sig så snabbt. Men han minns tydligt den gången för 26-27 år sedan då han insåg eller som det senare visade sig ansåg att han hade fotat allt… det fanns inget mer att fota! Så han sålde all sin fotoutrustning. Det var färdigfotograferat!
Han vet att de där tankarna återkommer då och då. Nu har denna blogg varit ganska dåligt uppdaterad några veckor. Men lika tomt som minneskortet är i kameran, lika tomt är det i hjärnan när det gäller blogguppdateringar. När det går en längre tid utan uppdateringar känns nästa uppdatering meningslös eller den är inte bra nog för att bryta stiltjen på bloggen.
Slutfotograferat skrev han… så fel han hade då 2000 och lika fel har han nu, det vet han. Så det är bara att sätta sig och börja blogga. 🙂
– Sitt kvar så, hör han kvinnan ropa längre bort i salen, hon skall fota honom. Han fotar andra så det klart han ställer upp för en bild om hon nu vill fota honom där på den lilla bänken i det stora museet. Hon är klar och går vidare längre bort lokalerna.
Han återgår i tankarna till det här med fotografering. Hur är det möjligt att en sjudande inspiration kan lägga sig så snabbt. Men han minns tydligt den gången för 26-27 år sedan då han insåg eller som det senare visade sig ansåg att han hade fotat allt… det fanns inget mer att fota! Så han sålde all sin fotoutrustning. Det var färdigfotograferat!
Han vet att de där tankarna återkommer då och då. Nu har denna blogg varit ganska dåligt uppdaterad några veckor. Men lika tomt som minneskortet är i kameran, lika tomt är det i hjärnan när det gäller blogguppdateringar. När det går en längre tid utan uppdateringar känns nästa uppdatering meningslös eller den är inte bra nog för att bryta stiltjen på bloggen.
Slutfotograferat skrev han… så fel han hade då 2000 och lika fel har han nu, det vet han. Så det är bara att sätta sig och börja blogga. 🙂

Kommentarer
Skicka en kommentar