Bänken - Vid fyren

Jag såg personen på långt håll där uppe vid fyren, en perfekt bild för ”Bänken”. Kvinnan satt där hela tiden jag gick stigen upp mot fyren. När kom kom lite närmare öppnade hon sin ryggsäck och tog sin fika. Jag gick runt fyren och hejade på henne. Tänkte senare på att hon satt vid bänkens ena ände och inte i mitten trots att hon var ensam. Trots att hon var ensam hade hon jämlikt från början lämnat plats till ev. andra som också ville sitta på bänken.

Tee Green & Bunker

Häromdagen gick vi en kortare led strax utanför en golfbana. Då hade vi sällskap av några golfare som gick banan i ungefär samma fart som vi. Jag passade på att fota en man som just gjorde ett utslag på ett av hålen. Det är väldigt kul att försöka fånga/frysa en rörelse med kameran.

Lyckades få med hans utslag och bollens färd bort mot green. Hade troligen fått med fler bilder i utslaget om jag hade ställt in kameran på fler bilder per sekund.

Som vanligt blir det en del väntan utmed en golfbana.

Ett bunkerslag som misslyckades på första slaget men här flyger bollen upp på green eller strax vid sidan.

Fånga boven ropade hon

Jag hörde de klapprande ljuden mot granitgolvet långt innan jag såg henne. Hon kom in på den öppna ytan, klädd i sin karakteristiska rosa sheriffhatt ridande på sin häst, hennes trogne följeslagare med den långa orangea manen. 

Jag hade tagit min tillflykt långt upp mot glastaket där solen stekte hårt mot mitt bleka ansikte. Ett bra gömställe, här var jag säker. Kanske var jag lite dumdristig när jag lyfte kameran över betongräcket för att ta en bild på henne långt där nere. För något hände, hon ryckte till. Hade frontlinsen på mitt teleobjektiv reflekterat solens strålar ner mot golvet. 

Hon stannade sin framfart och kollade upp mot glastaket. Hade hon sett mig, troligtvis inte. Men så var det. Jag hörde hur hon ropade till sig sina två vice sheriffer. Vilka var hennes två äldre bröder, två unga män som inte förstod när de gått för långt i sina metoder att fånga mig. Jag hade fortfarande känningar av förra gången. 

Jag visste att även denna gång kommer jag att bli hittad och tillfångatagen med deras bryska metoder. Ivrigt påhejad av hon där nere med Sheriffstjärnan på hatten och med den ståtliga hingsten otåligt frustande. Snart hörde jag hissdörren öppnas och två hårdföra vice sheriffer stormade ut. Jag var hittad. Jag kröp ihop där på golvet under glastaket, försökte skydda mina vitala delar. 

Väntade på deras bryska metoder när de stormade fram mot mig. ”Fånga boven” hörde jag henne ropa i ett glädjeskratt där nere på granitgolvet.

Bänken - Endast för fyra

Kvinnor sedda bakifrån #10

Jag blir glad inom mig när jag ser alla dessa unga kvinnor som numera rattar tunga lastbilar, långtradare och andra tunga arbetsfordon. Tuffa starka kvinnor som tagit typiska manliga jobb och det gör mig glad. När jag själv tog körkort för tung trafik var det bara män. Visst fanns det kvinnliga buss- och lastbilsförare men de var inte många. Denna unga kvinna körde en större skåplastbil med lättare och tyngre paket.

Bänken - Violinisten

Ett ögonblick

VM i fotboll kräver denna energi. Det är inte utan jag blir lite förvånad när en Pizzeria dyker upp utmed den centrala vägen i byn. Byn är inte stor och man kan nästan se slutet av byn när man börjar köra in i densamma. Den gamla bensinpumpen där man förr kunde sedeltanka är sedan länge nedlagd men står kvar, som så ofta i dessa små byar. Men på planen intill där man förr tankade bilar, där står nu vad jag kan se en ganska fräsch Pizzeria. Två kunder är på väg in, troligtvis en pappa och hans dotter. Att hon är fotbollsintresserad är lätt att förstå med den färgglada Messi 10-tröjan. Just idag känns troligen pizza som en liten förberedelse eller kanske uppladdning, för ikväll spelar Messi match på TV:n. Ett ögonblick, ett snapshot från en bilresa genom en by.

På sommarvägar

Söder om riksväg 27 och öster om riksväg 26 och väster om sjöarna Vidöstern och Bolmen är ett område jag numera tycker om att åka och utforska. Vilket jag inte gjort under tidigare år då området låg på ett sätt som jag aldrig kom till. Jag reste riksvägarna med målet Halland eller Skåne. Men en flytt endast 4 mil sydöst om Borås gav mig nya områden att lättare komma till och utforska. Det började för ett par somrar sedan med att jag körde vägen från Reftele söderut till Sunnaryd som gav en väldigt skön biltur i makalöst vackert landskap med den sköna vägen kantad av vackra välbevarade hus och gårdar.

Fortfarande är jag nyfiken på området och jag hittar ständigt nya små vägar att köra i ett lika vackert landskap och lika vackra och välbevarade hus och gårdar.

Bilderna är från i veckan då vi slingrade oss tur och retur mot Åminne bruk och gjorde allt för att inte hamna på Riksväg 27. 😄

Bruket

Bruket är ett gammalt järnbruk med masung där det nu även huserar olika konstutställningar. Tavlorna hängs upp på de grova och sotiga väggarna och kontrasten detta ger är helt fantastiskt. Här kan man gå runt i bruket och ta in bruksmiljön även om man inte är så konstintresserad. Vi var där igår som ensamma besökare, men några hantverkare höll på i bruket så vissa dörrar som brukar vara låsta var nu öppna och vi passade på att kika in i dessa rum. Rummen är säkert tillgängliga vid speciella bruksvisningar. Det som lockar mig är att bruket var igång fram till 1992 så jag kan på vissa detaljer relatera till min egen arbetsmiljö i en helt annan branch från sent 60-tal och framåt. Hjälmen låg där på en vägg, en relativt modern hjälm i en miljö från år 1900 och ungefär så är det i bruket. Det blev några bilder som får lägga till sig lite, för visst är det så att när man kollar på bilderna direkt när man kommer hem så tycker man att de inte återger riktigt det man upplevt. Men ofta blir de mer realistiska om de får lägga till sig lite där minnet och känslan från besöket tonar bort en aning.

Skeppet

Där ligger skeppet redo att ta sig ut på Vidöstern.

Malplacerad

Wherever I Lay My Hat (That’s My Home) eller Papa was a rolling stone Wherever he laid his hat was his home eller… Nä jag kanske skall strunta i att få till nån krystad text och endast lägga in bilden som jag fotade. För det var någonting med den kvarglömda ensamma rosa sheriffhatten på den robusta hatthyllan uppsatt på väggen gjord av grova plank. Motivet tilltalade mig.

Byn

En typisk bild av en svensk by som vi alla åker igenom, kanske bor någon av oss i en liknande by.

Busshållplatsen finns kvar men turtätheten är inte vad den var. Nu är det bara en morgontur och en eftermiddagstur. Tidtabellen är bortrationaliserad av länstrafikbolaget, nu skall du gå in på din smartphone för att kolla tidtabellen när bussen avgår. Det är ju bara det att byn har inte mobiltäckning längre efter de stängde 2G och 3G-näten. Någon har tagit med sin gamla trädgårdsstol och satt intill anslagstavlan för att kunna sitta. Det gäller att vara ute i tid så man inte riskerar att missa morgonens enda buss in till vårdcentralen.

Än så länge finns postlådan kvar så postbilen kommer fortfarande till den lilla byn och levererar post. Men snart blir det bara post var tredje dag ut hit till byn.

Anslagstavlan ser ju ganska fin ut. På den finns de vanliga anslagen uppsatta. Den som brukar sitta på anslagstavlor om den bortsprungna katten, med bild och namnet på katten. Anslaget om sommardansen som anordnas i en park 5 mil från byn. Pensionärsföreningens blänkare om resan som var i början på maj sitter kvar. Ett anslag om utförsäljning av kläder i centralorten 3 mil från byn, bara det att det var våren 2025. Nån har satt upp adressen till en Facebookgrupp, om hur de får byn att leva upp som på 1950-talet. Kyrkan levererar sin vana trogen, där 4 anslag om Gudstjänster och sommarmusik finns. Givetvis ett anslag om Bouleklubben som bildats efter att några gubbar gjort en boulebana på den nedlagda fotbollsplanen.

Cykeln som byns enda tonåring tagit till hållplatsen. Han lyckades komma med bussen till skolan på centralorten, det är ju sista dagen innan sommarlovet. Hoppas han inte missade bussen hem till byn.

Det var dessa tankar och reflektioner som kom upp när jag sakta åkte genom byn idag och fotade denna bild.

Kvinnor sedda bakifrån #9

En morgon vid Värnhem Läge E och bussarna ankommer och avgår i snabb takt. Den här kvinnan hade nästan lyckats matcha kjolens färg med kollektivtrafikens färger.

Den blå ekan

Utmed Tidan vid Mon låg den här ekan på torra land då Tidan dragit sig undan någon meter. Jag stannade bilen på den lilla vägen gick ut och tog 3 bilder. För hur vackert det än är just nu så kan jag bli lite trött på alla gröna bilder som kommer ut ur min kamera. En liten färgklick i allt det massivt gröna i naturen under dessa månader gör att min blick dras till det. Som en blå eka till exempel, mer behövs inte.

Bänken - Pinnabron

Pinnabron över ån Tidan förbinder en vacker vandringsled. Bron har en bänk mitt på och där satte sig mannen som kom på den vackra vandringsleden och blickade nedströms en stund. Jag ropade till honom om jag kunde ta en bild – Jadå ropade han tillbaka.

Gröna Lund i Lerdala

I fredags körde jag återigen vägen förbi Lerdala och tänkte att det skulle bli spännande att se hur parken såg ut nu. Det var några bilar på den stora grusplanen utanför och vi såg att det rörde sig folk inne i parken. Kanske de skötte om parken fortfarande med gräsklippning, o.s.v. Framme vid entrén hälsade överraskande en kvinna oss välkomna till kvällens dans i parken. 150 kronor kostade det men vi skulle få vänta någon timme innan insläppet. Vi frågade om det gick bra att gå in bara för att kolla och ev. foto. Det gick bra, hälsa från mig i biljettluckan om nån där inne undrar. Parken var i drift och i väldigt fint skick vilket är fint att se. 1943 slog Gröna Lund upp portarna och festplatsen hade nog sin storhetstid under 50- och 60-talen. Jean Josephson, Magnus Kvintett, Lill-Babs, Hep Stars, Monica Zetterlund och Owe Thörnqvist och Jerry Williams har alla gästat Gröna Lund i Lerdala. Det var den tidens stora som de runt i ”böggda” fick höra och se. Abba besökte parken precis innan de slog igenom stort under 1973, men Sven-Ingvars har publikrekordet med 3 000 personer. Raggarna besökte ofta parken under 60- och 70-talen och som det var på den tiden stod man ofta utanför området intill bilarna och lyssnade på musiken från scenen. 2013 kom Sean Banan, Neverstore, Eva Eastwood, the Fastback och Browsing Collection för att fira parkens 70-årsjubileum. Det var då jag blev så häpen och exalterade då jag upptäckte parkens vackra entré bland träden.

Bänken - Glashyttan

Kanske var han glasblåsare, i vart fall kände han behov av en kopp kaffe och macka på bänken utanför entrén.

Vid pumpen

Just när jag stannat bilen kommer denna något skamfilade Dodge i bruksskick in på planen och kör fram till en av pumparna. Bränslepumpar med egna dekaler ditsatta av ägaren av verkstaden. Ur stiger en kvinna som med vana rörelser fyller upp den gamla jänkaren. Jag bara måste ta en bild på denna scen ur vardagen på landsbygden. Kanske fick jag också en flashback till alla dessa amerikanska biljaktsfilmer jag såg under 70-talet. Bilen då… en Dodge Dart Swinger årsmodell 1971, just denna kom till Sverige 1976.

Western Chaos

Igår var den stora motordagen i grannsamhället. Den anordnas vartannat år och från förra gången 2024 tycker jag den hade vuxit en hel del i år. Dessa två män på sina motorcyklar är verkligen spektakulära att titta på. De körde upp på en vinklad ramp som tog dem högt över marken där gjorde den sina konster innan de landade på en den andra rampen på hjulen givetvis.

Jag zoomade inte in dem helt för jag ville visa mer himmel runt dem för att visa känslan av att de flög.

Slåtterängar

Några timmar under dagen ägnades åt att huka och knäböja sig över ett antal blommor och blad. Fotografering tog en del av tiden, resten av tiden blev att bara vandra och ta in det vackra landskapet i övrigt.