Den blå ekan

Utmed Tidan vid Mon låg den här ekan på torra land då Tidan dragit sig undan någon meter. Jag stannade bilen på den lilla vägen gick ut och tog 3 bilder. För hur vackert det än är just nu så kan jag bli lite trött på alla gröna bilder som kommer ut ur min kamera. En liten färgklick i allt det massivt gröna i naturen under dessa månader gör att min blick dras till det. Som en blå eka till exempel, mer behövs inte.

Bänken - Pinnabron

Pinnabron över ån Tidan förbinder en vacker vandringsled. Bron har en bänk mitt på och där satte sig mannen som kom på den vackra vandringsleden och blickade nedströms en stund. Jag ropade till honom om jag kunde ta en bild – Jadå ropade han tillbaka.

Vid kusten

Jag vet inte när jag varit så många gånger ut till västkusten som denna vår och igår var det dags igen. På något konstigt sätt tycker vi Nissastigen (R26) ut till Halmstad och E6:an går så lätt att köra, det bara rullar på bokstavligt talat. Jag vet inte när bensinförbrukningen varit så låg på bilen, bilen nästan rullar till Halmstad. 🙂 

Så igår kände vi båda att åter ta oss till den där vackra kustremsan vid Snapparp söder om Halmstad och gå lite längre på stranden norrut. Jag skall inte sticka under stol med att den där magiska stunden från förra gången inte riktigt infann sig igår. Men vi gick ett par kilometer på stranden.
Under resan kom två mail från för mig okända personer. Båda ville använda några av mina bilder de sett på min andra blogg. En av männen skulle använda två bilder för tryck i någon tidning i vad jag kunde tolka som tema Natur och Camping och ville ha bilderna högupplösta. Den andra mannen kunde använda bilderna som han ville ha som de var i bloggen, de var från min fotodokumentation av en nedlagd offentlig byggnad utmed gamla Riksettan/E4:an.
 

Åter till gårdagens resa. Efter vår promenad på stranden tog vi bilen på de mindre vägarna ex. Rikstvåan norrut mot och förbi Halmstad men där körde vi ut på E6:an mot Falkenberg, vilket vi kanske inte skulle gjort för här går motorvägen in i ett körfält p.g.a. stora byte av flera skikt på vägytan. Då vägytan blivit oerhört dålig sprucken och vågig när man körde. Lämnade E4:an och tog in mot Boberg söder om Falkenberg. Målet var fika på Stålboms i Falkenbergs centrum.

Efter fikat tog vi vägen hemåt via mindre vägar över Åkulla bokskogar. Vi har aldrig fattat hypen med dessa för vi har aldrig sett något speciellt med dem. Nu enades vi om att detta var sista gången som vi hade bokskogen som delmål eller vägsträcka.
 

En bild på mig som frugan fotade då jag försökte mig på ett panoramafoto med iPhonen.

Mellan Tönnersa och Eldsberga fanns detta rapsfält där två hus försökte få lite utsikt över nejderna.

Lågmält vid havet

Överlag vill jag att min miljö och omgivning skall vara lågmäld, då trivs jag allra bäst. Som här en tidig vårdag vid Skrea strand.

De är på gång

De är på gång de där männen som samlas i stora skaror vid sjön. De kommer i täta klungor i husbilar och bilar och så slår de sig till ro vid sjön. Här stannar de någon vecka innan de vecklar ihop stativen och packar ned objektiven. Men nu skall de visa sina vackra objektiv, vem har längst, vem har kamouflagefärgat, vem har ljusstarkast detta året. Det mäts och snackas om vem som växt till sig sedan förra året. Vissa har med sig två bara för att locka och pocka på de andra.

Vid denna tid kommer också flygande besökarna till sjön och de kommer vida omkring. De slår sig ned på andra sidan staketen nere vid sjön för att beskåda männen med de långa objektiven. Det snackas och kraxas från sjön, några kommer nära männen för att hjälpa dem att få en bild eller två. Men vissa bryr sig inte om de där männen som skall tuppa sig vid den omtalade sjön. De slår sig ned tiotals mil därifrån, vid de små sjöarna, moarna och grusvägarna i kanten till orten som har uppkallats efter dem. Då kan de låta en man som är novis på fåglar också få en bild eller två med sitt lilla objektiv.

Assman

 

Fynden vid Nissan

Det låga vattenståndet i Nissan hade blottlagt denna ölburk. Såg på öppningen och på falsen runt burken att det var en gammal burk, kanske före 1978. Så jag lekte lite arkeolog och vände på den för att se vilket ölmärke det var. Löwenbräu stod det på den relativt välbevarade delen av burken som legat mot leran.
När jag sedan gick en bit uppströms utmed Nissan såg jag inte långt från burken detta stora gamla träd. Tänkte på Pippi som hade ett Sockerdricksträd… kunde detta vara ett öltr… Nä nu skenar mina tankar iväg. 😉

Tre bilder

Stranden. Stilla och spegelblank låg sjön.

Städtanten. Hon gick runt huset med en liten borste och skyffel och snyggade till det.

Backpacker. Här vilade en tungt lastad man en stund innan bussen mot stan kom in.

Fika bör man

…. även under en arbetsdag och då gällde det att hitta en fin plats att korka upp termosen. Här är jag i Smögen den 23 juli 2013. Lyckades hitta en P-plats åt tjänstebilen och klättrade upp på klipporna med macka och termos för att ta en sen frukost. Medan jag satt där blev det några bilder ut över havet när båtar passerade mellan klipporna och människor som letade efter en bra plats för en skön dag. När jag satt där och njöt blåste min termos omkull och rullade ned i djup skreva i berget och där ligger den troligen än idag.

Denna dag ser jag att hade jag med mig två kameror, kanske för det var högsommar och att jag skulle uppåt Bohuskusten. Det blev ju faktiskt en del dötid under en arbetsdag (inget jag kunde råda över) då kunde jag ta in omgivningarna med kameran.

Kamerorna var på övre bilden min kompaktkamera Nikon P7000 och de två undre min spegelreflex Olympus E-620.

Livet

När jag levde mitt yrkesliv på vägarna kors och tvärs i Västra Götalands län för att komma till alla Resecentra, kollektivtrafiksdepåer, tågstationer, spårvagnslinjer och båtlinjers bryggor. Då var det en liten sport i att hitta extra vackra frukostplatser runt om i länet. 

Här sitter jag i en ort i grannkommunen. Klockan är 07:58 jag har parkerat bilen och tar med mig termosen, muggen och mackorna fram till kvarnstenen vid den lilla sjön mitt i samhället. Solen stiger upp och sjön ligger spegelblank. Termosen är lika gul som festplatsens byggnader där borta till höger.  Till vänster är det en gymnasieskola och en stor grusplan efter nån gammal industri som legat på platsen. Järnvägen var uppriven och stationsbygganden var borta. 

Inte visste jag då 2014 att jag 7 år senare skulle se denna vy dagligen och ha 50 meter till denna kvarnsten som termosen står på. På grusplanen står nu det lägenhetshus vi bor i.