Ta mig till havet
Han hade ju pratat de senare åren om att när det var för mycket runt honom hade han en längtan att ta sig till havet för att bara gå utmed en sandstrand och låta havsvinden blåsa "igenom huvudet". Klyschigt kanske men så var tankarna. Men det blev väl aldrig något med det under de senare åren.
Nu hade tjälen gått ur marken och han hade sänkt ned askan av sin far i Askgravlunden på byns kyrkogård. Dagen innan hade den sista skattedeklarationen kommit i brevlådan, den som rör försäljningen av föräldrahemmet.
Han kände nu att han kunde på något sätt sätta punkt och släppa åren av skötsel av deras hus och trädgård och allt runt hans fars tilltagande demens och senare flytten till demensboendet. Ytterligare något år av fortsatt skötsel av föräldrahemmet och senare flytten av hans mor till vanlig lägenhet och därefter tömma och iordningställa av huset inför försäljning och ägarbyte.
Dagen efter att askan sänkts ned tog frun och han bilen mot kusten. De hittade en ny fantastisk plats vid havet, en sådan som han haft i sina tankar att hitta. Där gick de runt och tog den tid de behövde 2 dagar i rad. De går ofta var för sig på dessa platser. Båda gillar att gå i sin egen lilla värld med blandade tankar och i att försöka hitta motiv, stanna och fota eller bara blicka ut över havet.
När de kom tillbaka till bilen hade de båda känt ett konstigt vemod och blandning av minnen genom åren och tankar om hur många av dessa stunder och spontana bilresor de kommer att kunna göra framöver. Sådana tankar hade inte kommit upp förr om åren men nu fanns de där hos dem båda utan att de pratat om det innan. Frugan tänkte också på sin mor som älskade att vara vid havet.
Han märker också en likhet med sin far i att dra sig mot kusten eller öppet landskap och bilresor överlag. Hans barndom och familjens semestrar men även över helger tillbringades ofta i baksätet på mor och fars bil. Kors och tvärs genom Götaland. När skolkompisarna mest varit hemma på sommarlovet så hade han sett mycket av Sverige även om han då var något ointresserad. När körkortet var hans så fortsatte det i samma stil och då hade han samlat på sig kännedom om vägar, platser, orter och städer de åkt och besökt under hans barn- och tonår.
Han minns också att far,långt upp i åldern, hade den där viljan och suget att ta sig till kusten. Åren gick och far insåg inte att han var gammal och för trött för att köra 35 mil. Ofta fick far och mor stanna ett antal gånger för att far inte orkade med att köra de där sträckorna han kört i 75 år.
Kanske var det därför detta vemod kom upp när han nu gick på stranden, hur länge orkar de, kommer sjukdomar att sätta stopp. Men också minnen från alla år han och frun gjort dessa resor. Först som barn och tonåringar med sina respektive föräldrar, sedan som unga nyförlovade, nygifta, efter det med de två sönerna i baksätet, och nu sedan många år själva igen. Men också att de är nästa generation att sänkas ned i det där hålet på kyrkogården.
Kommentarer
Skicka en kommentar