Han gillar att vara pensionär men han känner sig kanske inte som en sådan trots att 70-strecket nu är väldigt nära. Han gick med i en seniorförening när de flyttade till denna kommun, tanken var att kanske ha nån aktivitet och träffa nytt folk. Nu har det inte blivit så, han misstänkte redan det då när han var på infomötet för nya medlemmar i den lokala föreningen.
Han får mail om resor på abonnerade bussar som skall ta pensionärerna på en resa, lång eller kort. Säkert en bra resa med bra mål. Men då kommer tanken om att sitta fastspänd i bussäte under timmar med ett evinnerligt prat runt sig… det får honom att känna ett stort NEJ.
Det finns ju andra aktiviteter tänker du… Jo, men det får inte bli för mycket ”tjötiga gubbar” runt honom. Lite ungdomligt skall det vara liksom. Inte höra andras livshistoria. Inte höra att allt var bättre förr och att allt är åt h..vete nu. Sjukdomar som ältas vill han inte höra. Han vill helst inte ha saker och ting uppbokade kontinuerligt… oftast i alla fall.
Som ni ser har han redan målat upp en bild hur han tror det är att vara med i en seniorförening innan han ens provat… efter snart 4 år som medlem. Fast det kan han göra när han blir gammal.
I den rikstäckande seniorföreningens avgift kommer en tiding, tydligen riktigt bra, det säger hans fru i alla fall, för han har sällan läst den.
Nu tänker säkert några av er att det är ju just det han gör här på bloggen… berättar sin livshistoria. Men ni kan ju hoppa över de inläggen.
Skrivet med glimten i ögat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar