Progg

Numera kanske vi mest minns musiken från alla dessa proggband som poppade upp med de mest konstiga namn och sånger med flummiga texter och melodier. För en lågavlönad arbetare som jag skulle ju dessa tankar och musik vara något som jag förstod och tog till mig. Men jag var inte alls intresserad av proggmusik under dessa år. ”Konstigt folk” tyckte jag nog. Fast här måste jag nog rätta mig själv för visst diggade vi loss på nån fest med LP:n Livet är en fest med Nationalteatern. Peps Persson LP nedan köpte jag men det var kanske mer för blues och rockstilen han hade på LP:n. Det är först under de senare åren som jag kunde uppskatta texterna och låtarna, kanske mest då Proggrock och klyftorna i samhället. Det skall vara argt och rockigt. Jag kollade igenom en webbsida med de hundra bästa progglåtarna. Men… nog var det som jag minns, flummigt och konstigt. Inser att ojämlikheterna i samhället som texterna från 70-talet förmedlar gäller i många fall även idag, kanske är det till och mer ojämlikt numera. Uppskattade du eller lyssnade du på proggmusik på 70-talet? Kommentera gärna.