Uppkopplad vs Oldschool

Jag kan se många fördelar med en smartphone. Jag har haft väldig nytta av GPS och kartfunktionen i den då jag tar en vandring i skogen. Oftast är det numera perfekt täckning var helst man befinner sig, jag är nåbar och jag når ut. 

I vår förra bil hade jag också stor användning av den i bilen inbyggda GPS och kartfunktion (kartan uppdaterades vid varje bilservice). En funktion som var bra då jag gillar att köra för mig okända vägar, stora som små. Den fanns där i bilen utan att man behövde bry sig. Givetvis fanns också handsfree så man slapp pilla på smartphonen då det ringde och lite annat tekniskt. 

Denna nya bil var än mer avancerad i menyer, trots att det bara skiljde tre årsmodeller, visserligen två olika tillverkare, men båda bilarna hade lite mer utrustning än standard. Men denna hade inte inbyggd kartfunktion utan en nyhet för oss var att HELA bilens infotainmentsystem (utom radion) kopplas ihop med ex. förarens smartphone, i mitt fall Apple CarPlay. 

Visst lär vi oss och man vänjer sig. Nackdelen är tycker jag att man är än mer beroende av sin smartphone. Smartphonens GPS och kartfunktionen jobbar och mycket annat i min iPhone koppas upp till bilen. 

Jag gillar inte att att bli så beroende av smartphones i bilen. Jag vill på något sätt vara lite oldschool när jag är ute på vägarna ex. med musik på ett USB-minne, kartbok för övergripande riktningar under bilresor, m.m. Smartphonen skall finnas där om man behöver nå ut till verkligheten där utanför bilrutorna. Annars vill jag vara i min bilbubbla 😉