Klockan

Han mötte honom i dörren till bolaget, han såg nästan direkt att det var en av hans skolkamrater från hembyn. 

Han vände sig om och sa lite halvhögt "Pelle" när skolkompisen var utanför dörren, Pelle stannade upp och iakttog honom lite frågande. Han var tvungen att säga sitt namn för att Pelle skulle komma ihåg. Visserligen hade det nog gått 45 år sedan de såg senast, de var skolkamrater i 9 år och något år på fabriken efter det men att kalla honom kamrat var kanske en överdrift, men heller inte ovän, de fanns där sida visa sida under alla dessa år. Pelle hade visserligen då och då under skolåren kommit med gliringar, kanske ett sätt att trycka ned honom. För Pelle var varken bra på idrott eller flickornas favorit.

Men nu utanför bolaget började snacka lite lätt om vad som hänt de senaste 45 åren de inte setts. Han hade lite koll, för Pelle hade stannat i hembyn bl.a. Han vet inte hur det kom sig men plötsligt mitt i snacket utanför bolaget kom ett minne upp där de stod, han sa inget om det först. Kanske var det något som triggade minnet.

Minnet var från fabriken där de jobbade något år efter skolan och när hans nya klocka försvann uppe på fabrikens tomma lokal där ett bordtennisbord stod. Han och tre andra spelade alltid bordtennis där på lunchrasten. Han brukade plockade av sig sin klocka och lade den på en bänk innan de började spela. Denna dagen hade han glömt sin klocka där uppe i lokalen efter att rasten var slut, nån timme senare kom han på det och gick upp för att hämta den, men den fanns där inte. Någon sa att de enda som gått upp var Pelle och kompisen en kort stund efter att han och bordtenniskompisarna hade gått ned och med stor säkerhet hade de snott klockan. Han konfronterades dem men de nekade givetvis, han ville inte göra stor scen av det, men det kändes tungt att två av han gamla skolkamrater tagit det steget och snott hans klocka. 

Det var det 48 år gamla minnet som poppade upp när han och Pelle stod och pratade utanför bolaget. Han frågade Pelle vad han köpt på bolaget, Pelle sträckte fram sin kasse för att visa, Pelle skröt lite om någon dyr Whisky och ett vin som fanns i kassen. Han tog lite i kassen och kollade, samtidigt som han sa till Pelle om han kom ihåg den där händelsen med hans klocka som försvann på fabriken. 

Pelle nekade men han såg att Pelle kom ihåg det. Han hade nu hela bolagskassen i handen och han tittade på Pelle och sa att värdet på klockan motsvarade en del av värdet som fanns i påsen. Så att då är vi kvitt, sa han och tog kassen och vände ryggen mot Pelle och gick mot bilen. Han väntade på mothugg men inget hände. På väg till bilen såg han att Pelle körde om honom i den gamla Forden.

Han kände att detta var ett bra avslut, han hade äntligen satt ned foten. 

Det var ungefär dessa "payback"-tankar som kom upp på kvällen efter han sett Pelle gå ut från bolaget. Men där och då hade han bara sett Pelle i dörren och inte gjort sig tillkänna, genom fönstret på bolaget såg han Pelle sätta sig i en gammal Ford och åka iväg. Trots allt hade inget blivit bättre av en "payback"-scen, Pelle var ganska långt bak i minnet numera, nästan glömd faktiskt.