Undervisning

Men mormor sluta! Du är inte geografilärare nu... du har ju semester och jag har faktiskt sommarlov.

Kungshamn 2014-07-28. 8:50.
 

 

Vacker väg

Vägen mellan Reftele och Sunnaryd är en fantastiskt vacker väg som kantas av fina gårdar, öppna fält, små byar. På en plats med en vacker grusväg som gick in över fälten var vi bara tvungna att stanna och försöka fota lite. Men annars är det svårt att fota något speciellt då allt är så vackert utmed vägen en solig sensommardag.

Vi hade bestämt att vi skulle ta en biltur till Bolmsö och kolla lite extra på ön. Som det ibland är på öar så är det svårt att se vattnet som omger ön då det inte alltid är så öppet landskap som man tror. På Bolmsö var det tät skog så den tanken om Bolmsö fick vi revidera och fortsätta över på andra sidan ön och runda södra delen av Bolmen. Därifrån vidare på slingrande vägar nordväst och till slut ut till Skeppshult där vi tog en mjukglass och körde Nissastigen hemåt igen och 7 timmar i bilen blev det.

Framme vi Sunnaryds färjeläge över till Bolmsö. När vi kom dit stod det bara en tom timmerbil framför oss. När den körde på tog den upp hela färjan så vi fick vänta 30 minuter tills färjan kom tillbaka igen. Nu är Sunnaryds färjeläge ganska mysigt med glassförsäljning och rastplatsbord under lummiga träd så vi tog vår medhavda fika här i väntan på att färjan skulle komma över sundet igen.

I för-Bi-farten

… nej förlåt. Tyckte i en släng av min dåliga humor att det var en bra rubrik, men nu visade det sig att det är humlor. Men det var mer i förbifarten jag försökte fota dessa ivriga humlor då de flög från blomma till blomma på Rosarium i Jönköping.

Rosariums Café Stallgården var populärt och vi tog en bra fika där. De hade gott om bord både inne och ute. Ute var det nästan fullt vid borden men vi hittade ett i skuggan.

Playa del Jönköping kanske. En lång sandstrand mitt i centrum av Jönköping.

En varm dag kan man sitta i skuggan i parken med egen fika och ha en fin utsikt mot Vätterns södra strand.

Backpackers

Tisdagens tungt lastade man som vilade ut på bänken överträffades av denna maximalt lastade backpackerduo igår.

Tre bilder

Stranden. Stilla och spegelblank låg sjön.

Städtanten. Hon gick runt huset med en liten borste och skyffel och snyggade till det.

Backpacker. Här vilade en tungt lastad man en stund innan bussen mot stan kom in.

En dag i tunnelbanan

En Pontiac i hamnen

Hamnbyggnaderna i Lidköping är mäktiga, det har jag insett fler än en gång. Jag kom in i hamnområdet i förra veckan från ett annat håll än jag brukade göra förr i tiden och vyn över hamnen från denna sidan var än mäktigare. Ån Lidan rinner ut i Vänern där bakom muren. När jag denna dag kom stod det en nedcabbad Pontiac Bonneville på platsen där det ibland ligger stora högar av material som skall lastas på något fartyg. Denna vy kunde jag bara inte åka förbi. Jag kollade runt den stora öppna platsen men såg ingen förare, vilket var underligt. Jag öppnade sidorutan och greppade kameran då hörde jag att motorn var igång. Jag slängde iväg några bilder och kollade efter föraren, efter en liten stund ser jag toppen av ett huvud som rör sig i bilen. Tydligen håller ägaren på att greja med något under instrumentbrädan. Men nog blev bilden bättre utan synlig förare. 🙂

I väntrummet

”Samma dag som man fyller 70, då inser man att man klivit in i dödens väntrum. Det är ingenting som känns riktigt viktigt på något sätt. Det är inte kul att köpa prylar. Det är inte kul att gå ut och dricka bärs. Ja, det är i stort sett ingenting som är kul liksom” 

Så säger Magnus Uggla i ett stycke, jag har inte läst hela intervjun i Aftonbladet. 

Nu har jag visserligen inte trätt över tröskeln in till ”dödens väntrum” ännu, men visst känner jag så här allt som oftast. Säkert helt naturligt för många i denna ålder. Det som förr, bara för något år sedan, var lätt och kul att göra är nu allt svårare att uppbåda energi kring. Ibland kan jag tänka att det kanske beror på ”det” eller ”det” i livet just nu, att snart kommer den där energin igen. Men är det så egentligen, förhoppningsvis, men troligen inte. I vart fall fastnade min blick på det lilla stycket och jag kände igen mig.

Vila

När jag sitter inne eller på balkongen vilar jag ofta ögonen på just denna vy och vädrets skiftningar. Vyn ger ett vackert djup tillsammans med grannhusets balkong högst upp. ”Vädrets skiftningar” ja… trots bilden (fotad 20:50 18 juli) med moln och något regn där borta så är det mest klarblå himmel och stekande sol. Nu börjar jag (kanske ni också) bli väldigt trött på denna värme. Hjärnan går ned i nån typ av dvala känner jag och det är ju nu man egentligen vill hitta på utflykter, längre och kortare bilturer, m.m. Semesterkänslan trots man är pensionär, men, men. Det råder också vila och stillhet med föräldrahemmet. Annonsen lades in som kommande och kommer nog att uppdateras och ändras till Till salu, i början av augusti. Trots semestertider tycker jag ändå att annonsen fått många besök och ett visst intresse. Källare/gillestuga, för de som har det, är bästa stället i denna värme. Son och svärdotter passar då på att fixa till ett av dem hittills outnyttjat rum i källaren. Vi var med och aktiverade sonsonen så de kunde fixa med rummet. Att hålla till i gillestugan intill rummet som skulle fixas var skönt och så mycket lättare att hålla hjärnan alert och på topp (nåja) inför lekar och påhitt. Det var en dag då en ny lekidé kom till och det där bubblande skrattet och entusiasmen från sonsonen som ger oss sån energi och glädje gav en riktigt bra och fin dag där i gillestugan. Och att i en paus kunna sitta och fika i trädgården i skuggan under ett träd… ja det var en bra dag!

Quellazaire

Minns ni när modet var att tonåringar och unga kvinnor skulle ha gummistövlar på sommaren. Rökte man cigarett med ett extra långt munstycke då var man top notch.

Föl, ston och bron

Jag hade mitt gjort tidiga inlägg och istället för att fortsätta skrolla på datorn vek jag ihop den. För att inte låta den tidiga morgon försvinna med att skrolla gav jag mig ut på en promenad runt sjön. Molnfri himmel, sol med en sval och kraftig vind gjorde att hjärnan ”luftades ur”. 🙂

Det blir ofta en bild vid hängbron över Assman.

När jag är uppe på banvallen hemåt så blir det ofta en liten extra koll på alla de hästar som finns här. Idag var flera föl och ston ute först. Jag hörde andra hästar opponera sig i stallet jämte hagarna att det nog var dags att släppa ut dem också.

Det här ystra fölet trivdes med livet. Mamman betade lugnt vidare då fölet sprang och studsade runt. Ett tag var fölet på väg mot mig men hejade sig och sprang tillbaka för att ta lite mer hö.

Barfota i gräset

En bild från idag då jag tog en omväg till Gislaved. Någon som hoppat ur sina tofflor, sprungit runt i gräset och glömt dem. Jag kollade in Sjötofta Fritid som trots ett som jag tycker anonymt läge lockar husbilar och husvagnar. Husbilsfolket har en förmåga att hitta till det mesta. För dem som vill ha lugn och ro känns detta ställe perfekt. I morse åkte jag förbi en man på campingen som satt utanför sin husbil i ett fint placerat läge. Han satt med bar överkropp och njöt av morgonsolen.

Naturrutan

Idag blev det två bilturer med kameran. En på förmiddagen och en på eftermiddagen. Gårdagen gav tillräckligt med kroppslig träning så idag blev det en lat bil- och fotobubbla i vacker natur. Att sakta rulla fram på grusvägar i bilen med kameran jämte sig, musik på stereon och sidorutan nere, det är en skön avkoppling, ibland överröstar fåglarna musiken i bilen. Ser jag något vackert eller intressant är det bara att stanna och ta en bild, sällan behöver jag tänka på möte eller att jag får en bil bakom mig.

En promenad vid ån

… i lugn och ro… trodde jag. 

 Tänkte jag skulle gå utmed ån där de gamla träden står intill åkanten. Hade just kommit fram och börjar går bort mot träden och komma in i min fotobubbla. Då jag hör andningar bakom mig.

Vänder mig om och ser ett antal kor (kvigor) står bakom mig. Jag börjar prata med dem. De är väldigt sällskapliga och närgångna, nästan lite för närgångna. De följer 20cm bakom mig och håller på att bråka med varandra. De är på mig hela tiden, nosar och slickar på mig. Jag är rädd att jag blir trampad om jag böjer mig ned för att fota vid ån eller att de råkar knuffa ned mig i ån.

Jag inser att jag får ta mig ut ur området där de finns och ta mig bort mot bilen.

Hela tiden följer de mig nosar och slickar på mig bråkar lite med varandra. Väl framme vid den lilla trappan över staketet går jag över och lämnar korna.

Förra året gick jag där också men de korna var troligen äldre och lugnare för de stod på 10-15 meters håll och kollade vad jag höll på med.

Lata dagar

Det är inte så ofta jag har sett kaniner/harar ligga så här skönt på en äng i en stad utan att ta notis om att en gubbe fotar dem några meter därifrån.

I hamnen

Hon parkerade sin lilla röda sportbil vid kanten till Vättern, öppnade dörren så morgonsolen kom in och plockade fram boken "Flaskpost från P". 

Jag stängde laptopen och lutade mig över till passagerarsätets golv och plockade fram min termos med kaffe och gick ut till bordet där borta vid piren till fyren.

En arbetsdag i juli och frukost vid hamnen i Hjo.

I skuggan

I skuggan under ett träd.

 

 

Det var en rolig tid under de åren som jag fotade sk. street photography. Jag ser i mina bildmappar på datorn att jag och frugan under några år åkte kors och tvärs till närliggande större städer för att fota. Några dagar i Stockholm och ett par dagar efteråt var vi i Köpenhamn och Malmö för att gå på gatorna för att gatufota. Nackdelen var möjligen att man befann sig i den fotobubblan och kanske inte så mycket tog in staden mer öppet. Nu har det gått ett antal år sedan dess, ibland saknar jag att fota de där färgstarka människorna på gatorna. För är man i den bubblan ser man dem. Under senare år har jag försökt, senast för några veckor sedan i Stockholm, då hade jag verkligen möjlighet. Men jag såg inga utmärkande, häftiga, färgstarka människor. För jag kommer inte in i den fotobubblan igen hur mycket jag än försöker.

Gränser

Är vi verkligen intresserade av vilken administrativ eller ekonomisk zon vi åker in i under en längre biltur. Vi ser via skyltar på vägkanten vilken kommun vi åker in i men också vilket län vi kommer att fortsätta bilturen i. Jag skulle väldigt gärna vilja se vilket landskap jag åker in i. Vi talar ofta om ex. Skåne, Halland, Närke, Värmland, osv. i dagligt tal men aldrig kan vi se var och när vi korsar en landskapsgräns under en resa. Det kan t.o.m. på en karta vara svårt att läsa ut landskapsgräner. Men länen är ofta markerade. Så jag skulle mycket gärna vilja se en vacker landskapsskylt när jag passerar en landskapsgräns under bilturen. Men det är jag det.

Fredagstankar

Åkte till ett grannsamhälle någon mil härifrån för att returnera ett paket åt sonen som skulle gå med UPS och där i en butik fanns det närmsta UPS-ombudet. Jag åkte gärna dit för jag har sneglat på den där butiken med det härliga namnet Radio & Sport. Trevligt och lättpratat ägarpar i 50+. I butiken fanns bra sortiment av sport och fritidskläder och annat inom fritid. Ett rum med cyklar och ett radiorum med lite nytt och begagnat. Butiken hade också bensin och uthyrning av släpvagnar. En butik helt i min smak. 

Sedan några veckor är det mycket promenader och utforskning av olika vandringsleder och fina områden i omgivningarna. På senare år har jag funnit detta intresse under sommarhalvåret. Jag blir lite "biten/nördig" på att kolla in kartan för att hitta nya ställen att gå på. Blir också så nyfiken på skogsvägar och stigar jag ser utmed vägarna, tänker ofta "vilken härlig gammal stig/skogsväg undrar vart leder".

Outfit