I hamnen

Hon parkerade sin lilla röda sportbil vid kanten till Vättern, öppnade dörren så morgonsolen kom in och plockade fram boken "Flaskpost från P". 

Jag stängde laptopen och lutade mig över till passagerarsätets golv och plockade fram min termos med kaffe och gick ut till bordet där borta vid piren till fyren.

En arbetsdag i juli och frukost vid hamnen i Hjo.

I skuggan

I skuggan under ett träd.

 

 

Det var en rolig tid under de åren som jag fotade sk. street photography. Jag ser i mina bildmappar på datorn att jag och frugan under några år åkte kors och tvärs till närliggande större städer för att fota. Några dagar i Stockholm och ett par dagar efteråt var vi i Köpenhamn och Malmö för att gå på gatorna för att gatufota. Nackdelen var möjligen att man befann sig i den fotobubblan och kanske inte så mycket tog in staden mer öppet. Nu har det gått ett antal år sedan dess, ibland saknar jag att fota de där färgstarka människorna på gatorna. För är man i den bubblan ser man dem. Under senare år har jag försökt, senast för några veckor sedan i Stockholm, då hade jag verkligen möjlighet. Men jag såg inga utmärkande, häftiga, färgstarka människor. För jag kommer inte in i den fotobubblan igen hur mycket jag än försöker.

Gränser

Är vi verkligen intresserade av vilken administrativ eller ekonomisk zon vi åker in i under en längre biltur. Vi ser via skyltar på vägkanten vilken kommun vi åker in i men också vilket län vi kommer att fortsätta bilturen i. Jag skulle väldigt gärna vilja se vilket landskap jag åker in i. Vi talar ofta om ex. Skåne, Halland, Närke, Värmland, osv. i dagligt tal men aldrig kan vi se var och när vi korsar en landskapsgräns under en resa. Det kan t.o.m. på en karta vara svårt att läsa ut landskapsgräner. Men länen är ofta markerade. Så jag skulle mycket gärna vilja se en vacker landskapsskylt när jag passerar en landskapsgräns under bilturen. Men det är jag det.

Fredagstankar

Åkte till ett grannsamhälle någon mil härifrån för att returnera ett paket åt sonen som skulle gå med UPS och där i en butik fanns det närmsta UPS-ombudet. Jag åkte gärna dit för jag har sneglat på den där butiken med det härliga namnet Radio & Sport. Trevligt och lättpratat ägarpar i 50+. I butiken fanns bra sortiment av sport och fritidskläder och annat inom fritid. Ett rum med cyklar och ett radiorum med lite nytt och begagnat. Butiken hade också bensin och uthyrning av släpvagnar. En butik helt i min smak. 

Sedan några veckor är det mycket promenader och utforskning av olika vandringsleder och fina områden i omgivningarna. På senare år har jag funnit detta intresse under sommarhalvåret. Jag blir lite "biten/nördig" på att kolla in kartan för att hitta nya ställen att gå på. Blir också så nyfiken på skogsvägar och stigar jag ser utmed vägarna, tänker ofta "vilken härlig gammal stig/skogsväg undrar vart leder".

Outfit

Vårstjärna

Idag tog jag en vandring runt sjön med en avstickare till Kalvängsberget. Där hade man avverkat eller rättare sagt gallrat så nu var det luftigt och fint runt berget. Jag gick som vanligt upp på det lilla berget och idag dessutom runt som man kunde göra nu när de gallrat. Ån Assman gör några tvära böjar just här på platsen och det har bildats två stycken gräsbevuxna sandspetsar ute i ån, där jag gick ut på en av dem.

Minipåskliljor

Vid en rastplats utmed sträckan runt sjön finns en hel del minipåskliljor 10-12 cm höga. Troligen har någon en gång i tiden planterat ut lökar och vackert är det. Det var det som blev i bildväg efter gårdagens utflykt till fots. Passade på att återigen besöka platsen vid det lilla berget, det är på något sätt väldigt rofyllt där. Jag gick en ny ”väg” i terrängen dit, letade efter väg fram, klevade över surhål och en bäck. Efter en stund då jag varit där vid berget såg jag en kvinna som lämnade platsen och var hon kom ifrån eller varför jag inte såg henne när jag gick där och tog in platsen strax innan är lite konstigt för det är en plats man bara kan gå en väg in och ut. Kanske såg hon mig men jag såg inte henne, men jag brukar ha koll. Så lite mystiskt var det allt! Kanske därför platsen känns så rofylld. 😉

Vårkänning

Gator och trottoarer är sopade. Himmeln är blå och det är 14 plusgrader. Jag gick 7 km på banvallen med sol i nacken och medvind, skönt. Sedan tog jag bussen hem. Jag märker att fler har vårkänning. En tjej kommer nere på gatan med en longboard och sticker iväg på trottoaren.

Uppkopplad vs Oldschool

Jag kan se många fördelar med en smartphone. Jag har haft väldig nytta av GPS och kartfunktionen i den då jag tar en vandring i skogen. Oftast är det numera perfekt täckning var helst man befinner sig, jag är nåbar och jag når ut. 

I vår förra bil hade jag också stor användning av den i bilen inbyggda GPS och kartfunktion (kartan uppdaterades vid varje bilservice). En funktion som var bra då jag gillar att köra för mig okända vägar, stora som små. Den fanns där i bilen utan att man behövde bry sig. Givetvis fanns också handsfree så man slapp pilla på smartphonen då det ringde och lite annat tekniskt. 

Denna nya bil var än mer avancerad i menyer, trots att det bara skiljde tre årsmodeller, visserligen två olika tillverkare, men båda bilarna hade lite mer utrustning än standard. Men denna hade inte inbyggd kartfunktion utan en nyhet för oss var att HELA bilens infotainmentsystem (utom radion) kopplas ihop med ex. förarens smartphone, i mitt fall Apple CarPlay. 

Visst lär vi oss och man vänjer sig. Nackdelen är tycker jag att man är än mer beroende av sin smartphone. Smartphonens GPS och kartfunktionen jobbar och mycket annat i min iPhone koppas upp till bilen. 

Jag gillar inte att att bli så beroende av smartphones i bilen. Jag vill på något sätt vara lite oldschool när jag är ute på vägarna ex. med musik på ett USB-minne, kartbok för övergripande riktningar under bilresor, m.m. Smartphonen skall finnas där om man behöver nå ut till verkligheten där utanför bilrutorna. Annars vill jag vara i min bilbubbla 😉

Eftermiddag med M

Hämtade M på förskolan på eftermiddagen. Igår var det farfar som skulle/fick leka med M, efter någon vecka där farmor var den som skulle leta mest och längst. Det blev lek med ett par robotliknande LEGO-figurer som vi skulle flyga runt i huset med. Därefter fick jag även läsa för M ur en riktigt trevlig bok av Jan Lööf med fantastiska bilder och bra läsning som heter Sagosamling. Sedan kom pappa hem från jobbet och då blev det hemmagjord pizza. Mitt i allt detta skulle givetvis en nyfiken och busig katt vara med. En bra eftermiddag med sonsonen.

Fika bör man

…. även under en arbetsdag och då gällde det att hitta en fin plats att korka upp termosen. Här är jag i Smögen den 23 juli 2013. Lyckades hitta en P-plats åt tjänstebilen och klättrade upp på klipporna med macka och termos för att ta en sen frukost. Medan jag satt där blev det några bilder ut över havet när båtar passerade mellan klipporna och människor som letade efter en bra plats för en skön dag. När jag satt där och njöt blåste min termos omkull och rullade ned i djup skreva i berget och där ligger den troligen än idag.

Denna dag ser jag att hade jag med mig två kameror, kanske för det var högsommar och att jag skulle uppåt Bohuskusten. Det blev ju faktiskt en del dötid under en arbetsdag (inget jag kunde råda över) då kunde jag ta in omgivningarna med kameran.

Kamerorna var på övre bilden min kompaktkamera Nikon P7000 och de två undre min spegelreflex Olympus E-620.

Slutgräddat

Det är en sorgens dag i min värld. Efter åratal av frukostmackor och kvällsmackor med favoriten Gott Gräddat fick jag idag reda på att den 40-åriga favoriten har slutat bakas. Pågens utsände man i brödhyllan meddelande mig detta i morse då jag frågade. Både han och jag enades om att det var favoriten hos oss båda. Men det var tydligen bara vi i Västsverige som hade Gott Gräddat som favorit. Så nu står jag vilsen vid brödhyllan och vet inte vad jag skall välja?

Observant ung man

Farfar du måste klippa dig, håret når ju ända upp till taket, sa han igår då han studerade min hjässa när jag lutade mig ner för att ta på honom fotbollskorna innan vi gick ut. I morse tog jag fram min hår- och skäggtrimmer och ställde ner till 3 mm. Tydligen var 5 mm hårlängd alldeles för långt för en gammal farfar. 🙂

Måndagmorgon

Klockan börjar närma sig 05:00, en liten slatt kaffe kvar i muggen. Utanför fönstret börjar det ljusna, ljusröd strimma där solen kommer upp om en timme eller så. Det blir kanske en klar och solig dag. Bilden är från i lördags. Då det blev en lunch på Hofsnäs herrgård tillsammans med sonson och familj. Han hade bestämt att det skulle kastas sten i sjön efter lunchen. Vi valde den sjö som låg lite i lä för den kalla vinden. Våren kunde förnimmas om man var i lä. Ulliga moln och ett vasstrå, stereotypt. Nu blev det inte bara småsten i sjön, även grenar skulle kastas ut på den tunna strandnära isskorpan som sakta drev ut på sjön. Skall nog hälsa på far på boendet idag på eftermiddagen. Troligen minns han mig inte och inte heller inte mitt utseende. Ibland känner han igen min hand när jag tar hans hand. Någonstans långt där inne kanske han förstår.

Vid sjökanten

Onsdagmorgon

Klockan är 7:00, ett lätt och tunt snötäcke, 0,6 minus, vindstilla, små fjun i luften. Kajorna börjar återkomma jag hör dem då och då. Parkeringen är fortfarande ganska tom. Snart kommer bussarna in med skolelever på andra sidan Järnvägsleden och Eporna sladdar in på parkeringen här nedanför. Efter nån timme kommer de gående i grupper bort till ICA och på väg tillbaka mot skolan har de Nocco och och i bästa fall en bagette i händerna. Dagens lunch? Troligen. Funderar på att starta ett Noccostånd här nere på parkeringen, skulle nog bli en lönsamt eller kanske ta upp beställningar och sedan bara fira ned Noccoburkar till ungdomarna där nere på trottoaren. Så slipper de gå till ICA och sparar några steg. På Nocco byggde vi detta land!

Minnesanteckningar

En sväng till Stockholm under tre dagar. Med boende på hotell strax utanför stans absoluta centrum, ett hotell vi brukar vara på med närhet till tunnelbana och med bra och gratis parkering vid hotellet. Yngste sonen med kompis hade bokat några restauranger och ett uppträdande för dem. Jag passade på att följa med, så vi samåkte upp i min bil. Kände att det var dags att hälsa på äldste sonen med fru i deras lägenhet i nya stadsdelen Hagastaden. Koll av lägenhet, område och som förälder vill man ju veta exakt var ens barn bor. Hagastaden bjuder på ett antal restauranger så vi tog lunch tvärs över gatan på en Koreansk restaurang (supergod bowl). Lördagseftermiddag och kväll och hela söndagen (med några timmars avbrott för besök hos son med fru) ägnade jag annars åt att Fota Fika Flanera kors och tvärs i stan för att bara ta in, denna gång blev det på Norrmalm, Södermalm och i Gamla Stan. Men så mycket fota och fika blev det inte, det blev mest flanera, ca 3 mil inalles. Skönt att ben och fötter fortfarande klarar långa stadsvandringar. På söndagsförmiddagen blev det ett besök på Fotografiska. Måndagen ägnades åt hemresan.

Ränderna går aldrig ur

Musik och fotografering har varit en stor del av mitt liv. Under åren har jag har lyssnat på musik mera som ett ”blandband” där hitsen och enstaka låtar fick det mest uppmärksamhet. På senare år har det mest blivit att lyssna på musik under bilkörning och sällan här hemma.

Jag märker att musiklyssnandet tar mer plats i mitt liv igen. Nu känner jag att jag avslappnat kan sätta mig i fåtöljen och lyssna och öppet ta in en hel LP eller CD. 

Jag märker också att gamla favoriter läggs åt sidan och att jag försöker ta in musik jag inte lyssnat så intresserat på förr. 

Jag är glad över att jag återigen ger musiken plats, ny som gammal.

Sextionio

Klockan är 04:10, kaffet är bryggt och laptopen öppnad. Första bussen in mot stan angör terminalen där nere. Kollar bort mot kyl och frys där sitter sonsonens teckning uppsatt med magneter. Ballongen med det glada ansiktet som han ritade har förlorat sin spänst och flygförmåga och ligger på golvet i vardagsrummet. Ibland går det snabbt.

Jackdaw Records

Vi hade fått detta tips om en bra skivaffär av den trevlige ägaren av South End Records (som också var en bra skivaffär). Så igår tog vi oss de tolv milen till Jackdaw Records i Skara. Men först ett stop i Falköping för kaffe och semla på Tant Brun. 

Så härligt att åter köra på vägarna genom landskapet i Skaraborg. Jag har sagt det innan här på bloggen men att åka fram på vägarna här är så avkopplande och skönt, lika härligt som i Skåne. Men åter till Jackdaw Records så hängde vi på låset klockan 12:00. Två gubbar hade redan lyckats komma in. Vi bläddrade, pratade och kollade på både nypressningar, bra begagnade exemplar och backar med sämre begagnade exemplar (man behövde själv avgöra skicket). Bra kan jag tycka! Stort plus för en bra och trevlig ägare. 

Efter 1½ timme kom vi ut med några LP några CD och en CD-spelare (längst ned i detta inlägg). Något sen lunch i Skara och sedan sakta hemåt de 12 milen.

 

Då jag har några CD sparade från förr har jag kollat efter begagnade CD spelare. Jag såg att butiken även hade några begagnade HiFi prylar. Noterade denna CD-spelare i hyllan. Sherwood är ett nytt märke för mig, men den kändes stabil och relativt tung, knappar och CD-släden kändes distinkta så spelaren ingav ett visst förtroende. Kollade upp spelaren på nätet och modellen tillverkades under ca 2015-2018. Sherwood CD5505 är modellen. Så den fick följa med hem. Bilden är från när jag placerat den i TV-bänken.