Idag var den officiella visningen inför en förhoppningsvis snabb försäljning av mitt föräldrahem. Inför visningen tog vi med mor ut på de välkända vägarna runt samhället och till mors föräldrahem och vidare till grannbyn. Det pratades och visades var gamla vänner från barn- ungdomsåren hade bott utmed de små vägarna vi åkte. Ni vet så där som det var förr, ett förnamn och så stället där de bodde ex. Inga i Smeagårn (alltså Smedsgården) aldrig något efternamn och aldrig gårdsnamnet rätt uttalat. Så var det under hela min uppväxt och långt in i vuxenlivet, jag hade aldrig koll på rätt uttalat gårdsnamn. Skulle jag dessutom råka träffa någon av dessa personer som presenterade sig rätt ex. Inga Karlsson så hade man ingen aning vem det var. Så under bilturen haglade förnamn tillsammans med hus eller gårdsnamn där de växte upp. Jag fick faktiskt reda på lite fakta jag inte vetat innan ex. var min mosters make egentligen växte upp. Sedan åkte vi till badplatsen i hembyn och där stod hägern fortfarande på badbryggan, den stod där en timma tidigare också då vi åkte förbi.
Efter drygt en timme ringde mäklaren och sa att nu hade de som ville kika på huset åkt. Lite förväntansfulla var vi allt. Men det var trögt sa mäklaren, folk är lite avvaktande generellt numera och det är köparens marknad, sa hon. En del bokar visning men kommer inte. Några verkar ta visningen som ett nöje att åka och kolla på hus man inte ens är intresserade av. Några sitter med en svårsåld bostadsrätt som de inte ens lagt ut till försäljning än, o.s.v.
När vi stod där och summerade visningen kände jag att luften gick ur mig lite. Då fick mäklaren in ett bud från en som varit och kollat. Ett prutbud visserligen men ändå ett bud. Nu har någon annan eventuell spekulant iallafall något att ta ställning till och ev. budgivning kan vara igång. Vi har också ett prutbud att fundera på.
Bilden ovan fotade jag idag från bilen när vi åkte i utkanten av grannbyn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar