I väntrummet

”Samma dag som man fyller 70, då inser man att man klivit in i dödens väntrum. Det är ingenting som känns riktigt viktigt på något sätt. Det är inte kul att köpa prylar. Det är inte kul att gå ut och dricka bärs. Ja, det är i stort sett ingenting som är kul liksom” 

Så säger Magnus Uggla i ett stycke, jag har inte läst hela intervjun i Aftonbladet. 

Nu har jag visserligen inte trätt över tröskeln in till ”dödens väntrum” ännu, men visst känner jag så här allt som oftast. Säkert helt naturligt för många i denna ålder. Det som förr, bara för något år sedan, var lätt och kul att göra är nu allt svårare att uppbåda energi kring. Ibland kan jag tänka att det kanske beror på ”det” eller ”det” i livet just nu, att snart kommer den där energin igen. Men är det så egentligen, förhoppningsvis, men troligen inte. I vart fall fastnade min blick på det lilla stycket och jag kände igen mig.